Slow Food vill säga sitt om den gemensamma jordbrukspolitiken i Europa

Slow Foods rekommendationer baseras på en undersökning, i vilken 10 000 småskaliga lantbrukare och producenter från Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Rumänien, Spanien och Sverige, deltagit

Slow Food vill säga sitt om processen som leder till det slutgiltiga förslaget till den gemensamma jordbrukspolitiken i Europa. Idag presenterade organisationen sina konkreta rekommendationer på konferensen “Toward a Common Food Policy: Slow Food’s Commitment to Advocating for Agroecological Farmers and Food Artisans, inom ramen för Terra Madre Nordic, evenemanget som äger rum i Köpenhamn (Danmark) den här helgen. Evenemanget för samman mer än 200 småskaliga producenter och jordbrukare från Danmark, Sverige, Norge, Finland, Grönland, Island, Färöarna, Åland och Sápmi.

Rekommendationerna är baserade på resultaten från den undersökning som Slow Food genomförde mellan 24 juli 2017 och 21 november 2017. I undersökningen intervjuades 10 000 småskaliga jordbrukare och producenter med syftet att få en bättre förståelse för vilka politiska åtgärder som stödjer/hindrar deras arbete mest.

Från och med idag så kommer Slow Food att organisera viktiga informationskampanjer som involverar nationella nätverk i en serie evenemang i Europa. Detta kommer att leda till offentliggörandet av det fullständiga lagstiftningsförslaget till GJP, som förväntas komma från EU-kommissionen den 29 maj 2018.

Slow Foods bidrag till debatten om framtiden för livsmedel och lantbruk tar upp olika aspekter av de agroekologiska jordbrukssystemen, som kan summeras i 10 slutgiltiga rekommendationer.

  • Byråkratisk börda: merparten av producenterna efterfrågar färre byråkratiska krav. Detta betyder inte färre regler och kontroller, utan bara att dessa måste stå i proportion till företagens storlek och verklighet. Svarande från alla länderna understryker bristen på expertis hos de offentliga organ som arbetar med jordbruksfrågor, samt hos de yrkesorganisationer som vanligtvis är de organ genom vilka de ansöker om medel.
  • Innovation och forskning, utbildning och tekniskt stöd måste respektera livsmedelssuveräniteten och lokal know-how och främja producenternas potential istället för att göra dem beroende av externa insatsvaror som kontrolleras av några få multinationella företag.
  • Stöd till ungdomar: unga människor måste uppmuntras till att investera i den här branschen. En anständig inkomst skulle ge dem tillräckligt med säkerhet för att kunna planera sin framtid.
  • Stöd till marginella områden: i landsbygdsområden och eftersatta områden måste en effektiv återvinning av infrastruktur genomföras och utvecklingsplaner implementeras. Det behövs även effektiva strategier för att motverka flykten från landsbygden.
  • Offentliga medel till kollektiva nyttigheter: endast diversifierade agroekologiska jordbrukssystem bör få ta emot finansiellt stöd.
  • Se över kvalitetssystem och hygienregler: se över definitionen av kvalitet för att inkludera strikta hållbarhetskriterier; införa en särskild utbildning i traditionell produktion av hantverksmässiga livsmedel, som riktar sig till inspektörer.
  • Hållbarare och mer rättvisa livsmedelsförsörjningskedjor som ett verktyg för att bekämpa utnyttjandet av arbetskraften och för att ge alla producenter en rättvis förhandlingsstyrka. Dessutom måste medvetenheten ökas bland konsumenterna och genom utbildningsaktiviteter.
  • Rättvis markförvaltning: nya mekanismer måste utvecklas för att garantera jordbrukares tillgång till mark, samt ge dem juridiskt skydd.
  • Politisk samstämmighet och enhetlighet: bristen på integration och enhetlighet mellan GJP och annan livsmedelsrelaterad politik måste tacklas på ett mer effektivt sätt.
  • Tydligare mål: leveransmodellen måste garantera en demokratisk tillgång till stödåtgärder för småskaliga agroekologiska jordbrukare. Detta gäller även yngre generationer som kommer att behöva involveras i uppbyggandet av effektindikatorerna.

Slutligen så måste beskrivningen ändras från livsmedelssäkerhet till livsmedelsförsörjning. Eftersom 1/3 av alla livsmedel som produceras i världen idag går förlorade eller slösas bort så är målet inte längre att föda världen. Den nya utmaningen är att garantera en rättvis tillgång till resurser (land, utsäde, vatten) och rättvis tillgång till livsmedel.

Bakgrund:

2017 startade EU-kommisionen en samrådsprocess angående framtiden för GJP. Objektivet var att bättre förstå hur den aktuella politiken kan förenklas och moderniseras. Slow Food välkomnade samrådet som ett verktyg för dialog, men beklagar att frågeformuläret var partiskt och ofta inkluderade frågor som krävde en kompromiss mellan väsentliga delar. Av den här anledningen beslöt sig Slow Food för att beställa sin egen webbaserade undersökning från Kantar Public. Undersökningen riktade sig till småskaliga jordbrukare och hantverksmässiga livsmedelsproducenter från Slow Foods och partnerorganisationernas nätverk. Målgruppen bestod av mer än 10 000 jordbrukare och hantverksmässiga producenter, medlemmar i Slow Food och i nätverk av partnerorganisationer*.

Sedan 2012 har Slow Food uppmanat EU att övergå från en gemensam jordbrukspolitik till en gemensam livsmedelspolitik och integrera de distinkta politiska processer som påverkar livsmedelssystem och som syftar till att uppnå målet med att leverera hållbara livsmedelssystem. Under de senaste åren har flera aktörer (civilsamhället, beslutsfattare, forskare) förenat sig i det gemensamma målet att integrera politiska processer och utveckla en enhetlig livsmedelspolitik. Dessa skiftande initiativ behöver ett gemensamt ramverk på EU-nivå, samtidigt som EU:s befintliga politiska verktyg måste omstruktureras och harmoniseras så att de kan leverera hållbara livsmedelssystem.

*Partnerorganisationer som är inblandade i undersökningen från Frankrike (Fermes d’Avenir, Idoki och Syndicat du petit épeautre de Haute Provence), Tyskland (Solawi), Italien (Associazione delle Casare e dei Casari di Azienda Agricola), Nederländerna (Gilde van Traditionele Schaapherders, Stichting Streekeigen Producten Nederland, Stichting Week van de Smaak, SZH-Stichting Zeldzame Huisdierrassen, Toekomstboeren), Rumänien (Adept, Asat och Eco Ruralis ), Spanien (QueRed) och Sverige (Eldrimner och Samernas riksförbund).

För ytterligare information, vänligen kontakta:

Slow Food International Press Office

Paola Nano, Giulia Capaldi

internationalpress@slowfood.it – Twitter: @SlowFoodPress

Slow Food involverar över en miljon människor som är engagerade i och passionerade för god, ren och rättvis mat. Detta inkluderar kockar, ungdomar, aktivister, bönder, fiskare, experter och akademiker i över 160 länder.

  • Did you learn something new from this page?
  • yesno